Helgens stora grej var att man laddade upp i – torsdags – med lösskägg och jämna pengar och gick in och köpte förköp till E-type som skulle vara på lördagen. Lönehelg. Alla skulle dit och förfest, grogg och kanske träffa på folk man aldrig träffar annars som man kunde säga hej till och sånt – det lät som en skön idé. Utekväll och inte greja och inte bära och bara vara där och dricka grogg, men det höll en liten stund och sen smögs det försiktigt bort till Majblomman i stället för lyssna på Country roads. Och det var hur trevligt som helst.
Nog om det. Jag fick någon slags vision där när jag såg E-type på håll och hur han log att vore det inte skönt att höra något med Silverbullit.
Idag har jag jobbat. Det sägs att Silverbullit jobbar på nytt material. Vem vet? Jag hoppas. Och gör de inte det så kan man lyssna på något som åldras så som bra musik gör. Väldigt bra. Idag t.ex. så tänkte jag – jag måste höra den där. Joy. Och så hörde jag på den. Och så hörde jag på den igen.
Kan de inte släppa den igen? Är världen redo nu?
Det står Citizen Bird på klippet. Ja, det är en såndär fanvideo. Det finns helt klart alldeles för lite Silverbullit på nätet och de har en hemsida med nyheten att de ska spela på Way Out West 2008. Ja, det gjorde de. Ordentligt.
Silverbullit. Det finns rätt mycket bra musik och så finns det sånt här. En helt annan nivå.
Silverbullit är ett svenskt rockband baserat i Göteborg. När bandet bildades 1995 kallade de sig för "Silverbullet" vilket de blev tvungna att ändra på grund av en konflikt över namnrättigheterna. Bandet spelar intensiv monoton syntinfluerad rock med ångestfyllda texter. Deras inspirationskällor är bl.a. DAF, Depeche Mode, New Order och The Stooges, såväl som TV-spelsmusik. De har fått mycket hyllningar från kritiker (till exempel utsågs "Arclight" till bästa svenska album 2004 i en omröstning av musikrecenscenter [1]), men har trots detta inte gjort något större publikmässigt genombrott.
Bandet är mest känt för sina starka live-spelningar. De har spelat på många festivaler och även turnerat tillsammans med The Soundtrack of Our Lives. Sångaren Simon Ohlsson är ofta vild och oberäknelig på scen och flera framträdanden har gått överstyr. Till exempel slutade en av bandets tidiga spelningar i Varberg med att Simon blev ivägsläpad av polis som trodde han gick på droger (det sägs att han egentligen bara hade druckit en lättöl); och på Rookiefestivalen 2004 hoppade han ut i den glesa publiken och blev utslängd från arenan av en säkerhetsvakt, medan resten av bandet fortsatte spela.
