A Space Morrissey

 

Låtar som gör att man får på sig skinnjackan och åker ickejapansk motorcykel längs Route 66 och året är 1961 och Gagarin ska bli första människan i rymden och så går man in i en bar där man har en hagelbössa under disken. Något är det.

01. Metronomy – The Look

Den engelska rivieran är en plats där det troligen inte känns riktigt bra, men eftersom stränderna ligger ganska öde så kanske det finns plats att tänka. Jag undrar. Annars var det mest gitarrer och reverb i år. Många gånger och ofta var det ganska skönt att efter de utflykterna återvända till det här.
Minimalistiskt? En snygg produktion. En extremt snygg produktion. Annars gillar jag oftast att tipsa om små låtar som bara är 2-3 minuter som låter sådär och som är mer rakt på.
Jag lyssnade på She Wants. Jag lyssnade på The Look. Tyckte det var väl OK, men inte hände det så mycket. Senare på året började jag lyssna på den fina The Bay och på något sätt hittade jag tillbaka till The Look och den här gången så var det en annan låt jag hörde. Man måste ge den lite tid. Man måste höra hela låten. Man ska helst sitta med riktigt bra ljud och på rätt ställe. Detaljerna och arrangemanget.

Jag funderar på om man någonsin kan komma ur det där orgelriffet om man börjar spela på det.  

You're up and you'll get down
You're never running from this town
and I think you said
You'll never get anything better than this

Musik låter olika bra vid olika tillfällen och man kan gilla många saker. De här 15 låtarna var aningen bättre än vissa andra och den här kanske marginellt bättre om jag måste välja. Men helst väljer jag inte så och för annat smått och gott som kan passa lite bättre vid andra tillfällen som spelades ganska ofta i år finns Spotifylistan med många andra bra låtar

Listan låg klar sedan länge och hur svårt kan det vara att skriva om de låtar som var lite mer soundtrack till år 2011 än alla andra låtar jag har gillat? En roman om varje? Enkelt. Så börjar jag och pappret ligger tomt i några sekunder och det bara flödar. Elakheter. Jag säger kom igen nu med beröm. Beröm. Du vet det där. Jag försöker. Årets bästa låtar enligt mig plats 5, 4, 3 och 2.  

5. Fleet Foxes – Helplessness Blues
 
Kanske lite för perfekt vilket också blir lite tråkigt. Ibland tänker jag så om Fleet Foxes. Har det hänt någon sen sist frågar jag? Ja, vi var en snöflinga och nu har vi växt upp och vill vara en del av det stora och jobba på en “orchard”. Vi är också emot krig och våldtäkt. Skriv det.
Lite så känner jag ibland när jag lyssnar, men Helplessness Blues var en av årets bästa låtar alla kategorier och väldigt välkommen. Lugnet i början och dånet av stämmor och akustiska gitarrer skapar en underbar låt som låter ungefär så bra som något kan göra. Och för att göra mig ännu gladare så har de en video till denna fenomenalt vackra låt som leder till en utsikt från ett berg jag så väl känner igen. Man måste vara Glen Campbell eller obildad för att inte känna igen Phoenix, Arizona.


4. Dirty Beaches – True Blue 
 
Ljudet. True Blue låter som något från en bilradio på 50 meters håll. En del förklarar soundet med att det ska låta gammalt. Man har landat i ett UFO utanför ett hus och året är 1955 och där inne står Alex och spelar. Jag vet inte. Det kan också vara ett sätt att gömma det faktum att Alex verkar ha svårt med koordinationen och är en av få artister i hela världen som stampar takten något sämre än Kjell Höglund.
Jag lyssnar på andra låtar på skivan och de flesta låter så dåligt så de får True Blue att låta hifi. Jag lyssnar inte färdigt på dem utan tänker på ordet värdelöst. Det är en eller två låtar på skivan som gör det för mig. Jag gillar sättet han glider på melodin och sjunger orden True Blue som en pisksnärt. Eller gör han det?



3. WU LYF – LYF

Det finns vissa starka scener i film och tv-historien. Tiny dancer i Almost Famous. Rocket man i Californication eller You can’t always get what you want i samma serie eller i en gammal film som heter The Big Chill. När jag hör den här så tänker jag på den typen av upplevelser men i verkligheten. Kyrkorgel. Har du hört den här? Nej. Vad sjunger han? Vad är det här för något? Han låter helt galen. Galen. Har du hört den här? Nu ska jag spela något nytt. Kan spelas på en telefon. Kan spelas lågt. Kan spelas högt. Spelas helst ganska sent.


2. Real Estate – It’s real
 
En av årets bästa låtar av ett av de band jag gillar allra mest. Man kan spela gitarr på olika sätt. Man kan göra låtar på olika sätt. Inte så många kan spela på en eller två strängar och skapa den typen av ljudlandskap med små medel som just Real Estate gör. Varmt och låtar på 2 eller möjligen 3 minuter. Genialiskt.



15. Cut Copy - Need You Now
14. Emmon - Basexpressen
13. PJ Harvey - The Glorious Land
12. Cass McCombs - The Lonely Doll
11. Widowspeak - Gun Shy
10. Clive Tanaka - Lonely For The High Scrapers
09. Stephen Malkmus and the Jicks - Tigers
08. Brain Idea - Oh, I’m Free
07. Big Troubles - Misery
06. Yuck - Get Away
05. Fleet Foxes - Helplessness Blues
04. Dirty Beaches - True Blue
03. WU LYF - LYF
02. Real Estate - It's Real
01. ?

Jag är så glad att gubben utanför fönstret som cyklade i snön inte ramlade för då hade jag fått gå ut och se om jag kunde hjälpa honom upp. Varför cykla i snön? Varför hade han inte picknick när han ändå var igång? Sitta där i sommarljuset i värmen med lite bröd och några franska ostar. Kanske på en filt? Det hade varit något.

9. Stephen Malkmus and the Jicks – Tigers
 
Ibland kan till och med en gammal tråkmåns som Stephen (inte låten med Veronica Falls utan han från Pavement) visa sig vara lite lekfull. Som när han sjunger om tigrar. Tigrar verkar vara fina djur och framför allt är det en typ av katt. Ganska stor. Men ändå en katt. Jag tycker det är riktigt fint och så undrar jag när Stephen tog steget från att bara flyta runt i en låt till att börja med väldigt snygga ackordvändningar? Hade ens Paul McCartney hängt med i svängarna och kunnat ta ut basgången här? Det handlar om tigrar i alla fall. Det ser man på videon.




8. Brain Idea – Oh, I’m Free

Skrammel. Och är det något man inte kan anklaga Brain Idea för så är det oväntade ackordvändningar. Fast å andra sidan använder de det lilla de har med den där extra nerven som gör att jag har lyssnat på den här låten väldigt länge. Med ett neddistat ljud som andas retro från 2004 något och som idag känns otroligt omodernt så är det ändå något med just den här låten som gör att jag måste ha med den. Introt eller sättet de går från refrängen in till något som väntar eller att han sjunger Oh, I’m Free. Eller för att han spelar bas på det där sättet som jag kan göra när jag måste. Rakt och mycket.


 

7. Big Troubles – Misery

Jag tror jag börjar få lite svårt för Big Troubles. Lite. Jag har hört en bra låt. Två bra låtar. Tendenser. Det finns många låtar på skivan som ska vara lite brittisk romantik i den där gitarrstilen man känner igen men band som klarar av sånt fullt ut skulle väl inte behöva döpa skivan till just Romantic Comedy? Och omslaget? Lite diplomatiskt skulle jag vilja säga att det ser ut som skit. Nej, sluta med det och gör grejer som låter bra i stället. Som Misery. Här är de på den sida av Atlanten de klarar av och där byggnaderna är lite större och det finns en stor prärie. Jag gillar prärien. Det är en av årets allra bästa dängor. Dänga är en låt som är riktigt bra.



6.  Yuck – Get Away


Det blev visst ganska mycket gitarrbaserad skrammelpop här och årets kung och drottning i den kategorin är Yuck. Det har gjorts lite svårare låtar i år som är lite längre med band som skulle må bra av att få den här låten som ett stort basebollträ i huvudet. Eller någon annanstans. Hur som helst. Jag vill gärna slå ett slag för den där nerven som ibland finns i ett riff, en rad med några ord och en skramlig gitarrlåt på ett par minuter. I den kategorin var inget bättre i år än just den här. Och kattreferenser i videon finns det givetvis.



15. Cut Copy - Need You Now
14. Emmon - Basexpressen
13. PJ Harvey - The Glorious Land
12. Cass McCombs - The Lonely Doll
11. Widowspeak - Gun Shy
10. Clive Tanaka - Lonely For The High Scrapers
09. Stephen Malkmus and the Jicks - Tigers
08. Brain Idea - Oh, I’m Free
07. Big Troubles - Misery
06. Yuck - Get Away
05.
04.
03.
02.
01.

Morrissey sitter kvar uppe i det allra högsta trädet och letar efter människor som inte lyssnar på musik gjord efter 1987. Men som de flesta redan vet så har han ett problem. Han sitter nämligen i konungariket Danmark och tittar ut över världen och gör man det från ett ack så högt träd i ett land utan särskilt höga berg så har man inte riktigt koll. Sidospår javisst. Men på något sätt ska man börja och det finns alltid något skäl till att klaga på Morrissey i allmänhet eller folk som lyssnar på Morrissey i synnerhet.

Hur som helst.

Årets bästa låtar år 2011. Låtar. Inte 200 låtar och inte 100 låtar. Inte 50 låtar.

Välja ut. Tänka att Kurt Vile, Warpaint m.fl. är självklara för att sedan konstatera att ni gjorde några av årets bästa låtar, men tyvärr. Det räcker inte hela vägen upp till plats 15.

Välja välja. Komma ihåg den kvällen när man råkade se E-type tolka Titanic eller Wiehe tolka vad som helst och sen tänka till och tugga länge på den virtuella blyertspenna och tänka, tänka, tänka och till slut komma fram till - nej - det håller inte riktigt i år heller. Nästa år får de där lirarna försöka igen och köra hela vägen in i kaklet och helst utan hjälm. Då kanske det går vägen. Nog om det. Här är i stället början på de låtar jag gillade mest 2011.


15. Cut Copy – Need You Now

Låten har ett enda ackord. Länge. Det känns som ett helt år passerar förbi tills de byter ackord och så sjunger han de magiska orden Need you now exakt där han ska sjunga just de orden och inget annat. Man kan fundera på varför den platsar. Kanske därför. Exakt rätt plats och rätt ord just där. Jag hör honom sjunga Need you now igen. Lite högre den här gången. Lite mer plågat. Inte riktigt som i början. Det här är en av årets starkare låtar för mig trots en video som jag nyss har sett och som doftade Starship och We built this city lång väg. Men jag har ingen skärm på stereon så det spelar inte så stor roll.

14. Emmon – Basexpressen

Jag visste att jag skulle älska låten Basexpressen när jag läste titeln. Sen lyssnade jag på låten och gjorde just det. Den gick morgon, middag och kväll så länge att det tog flera veckor för mig att komma längre in på skivan. En programmering och ett sound som bara sådär skickar ut hemliga kodord som berättar för mig om decennier av enorm erfarenhet och skicklighet i kombination med känsla.

13. PJ Harvey – The Glorious Land

Hon får skärpa sig nu PJ Harvey. Så här bra får man nästan inte vara. Det kanske är att hon sitter där ute på de vindpinade regniga öarna och spelar i ett litet rum och bara gör musiken precis som hon vill ha den. Och lyckas att få ut den bild hon har inom sig, vilket inte är det allra enklaste. Kavallerifanfarer? Ja, jag är fortfarande inte helt övertygad om just dem men jag har vant mig. Och just den här låten är bäst på skivan. Så är det bara. 





12. Cass McCombs – The Lonely Doll

Ja, jag har lyssnat på The Lonely Doll extremt många gånger i år. Den myser sig fram lite sakta och efter en stund undrar man var är refrängen? Var är storbandet, blåset, kören med gregorianska munkar och Lena PH och så vidare? Ska det vara så här? Ska jag sitta och lyssna på en lång låt och bli hänförd trots att den bara går runt runt och doftar speldosa? Kanske beror det på att han har något att säga? Sakta. Och är inte det där 2st pacmansymboler på omslaget? Och varför använder han inte frisyrgelé?


11. Widowspeak – Gun Shy

Hej Widowspeak. Jag vill skriva mer om er men jag kommer inte så långt. Jo, det tog ungefär två sekunder av sång tills jag började gilla det mesta jag har hört med Widowspeak. Har ni snott Wi av Wilco för ni var mycket bättre det här året? Är det så? Ja, jag lyssnade på skivan ungefär hela hösten men hamnar mest på 3-4 låtar som jag manglar om och om igen. Jag tittar på några klipp och tänker ni borde ha en basist när ni spelar live. Fast det gör inget. Inget alls. Särskilt inte när ni spelar Puritan, Harsh Realm eller Gun Shy.

10. Clive Tanaka y su Orquesta – Lonely For The High Scrapers

Herr Sportkeps spelade nog den här först för mig. Det var från kassettband. Det måste ha varit 2010. Och så en dag år 2011 så såg jag att Clive hade tagit steget in i den digitala världen och sen dess så har den här låten en väldigt speciell plats. Det är något med videon också. En av de få hemvideos som inte bara fungerar som musikvideo utan fungerar något helt fenomenalt. Jag är glad att Clive tog steget från kassett till digitalt. Hoppas Coldplay gör tvärtom.




15. Cut Copy - Need You Now
14. Emmon - Basexpressen
13. PJ Harvey - The Glorious Land
12. Cass McCombs - The Lonely Doll
11. Widowspeak - Gun Shy
10. Clive Tanaka - Lonely For The High Scrapers
09.
08.
07.
06.
05.
04.
03.
02.
01.