Telly Savalas. Mannen som gick från att vara galen i Tolv fördömda män till att bli Ernst Stavro Blofeld i en Bondfilm med fel James Bond och stjärna i en av världens bättre filmer genom alla tider – Kellys Hjältar. Och så tv-deckare i Kojak.
Hur var det signaturen lät nu igen? Deckarmusik tänkte jag! Och ungefär då kom jag på att Telly Savalas även hade en artistkarriär. Jag tittar på youtube och ser Telly Savalas. Man får extremt mycket Telly Savalas i den här videon. Han är med hela tiden. Och han rör sig.
Och som inte det vore nog så får man även ett väldigt stort ansikte till höger.
Jag tror det handlar om längtan. Kanske uppfattar jag detta rätt. Kanske fel. Men det verkar lite som att de längtar efter varandra. Jag wikipediar. I mars 1975 låg den här låten etta på englandslistan i två veckor. Jag får en stark lust att ta upp en gammal lista som handlar om de 50 sämsta hittarna genom musikhistorien, men där kommer inte Telly med. Han är mest kylig. Och sympatisk på något konstigt sätt mitt i allt det här. Dessutom var han ju med i Kellys Hjältar.
